De flesta barn klarar vattkoppor bra hemma, men en sak är värd att hålla ett öga på: vätskebalansen. När barnet har feber och kanske ömma blåsor i munnen är det lätt hänt att det dricker mindre än vanligt, samtidigt som febern gör att kroppen förlorar mer vätska. Med lite enkel uppmärksamhet och täta, små klunkar går det oftast fint – och du lär dig snabbt vilka tecken du ska vara vaksam på.
Det viktigaste i korthet
- Feber och ömma munblåsor gör att barn lätt dricker för lite.
- Yngre barn och spädbarn är känsligast för uttorkning.
- Tecken: kissar lite eller mörk urin, slöhet, torra läppar och få eller inga tårar.
- Förebygg med ofta små klunkar och sval, mjuk mat.
- Kontakta vården om barnet inte vill dricka, blir slött eller kissar mycket lite.
Varför vattkoppor kan leda till för lite vätska
Två saker samverkar vid vattkoppor. För det första ger sjukdomen ofta feber, och vid feber förlorar kroppen mer vätska än vanligt. För det andra kan barnet få vattkoppor i munnen – blåsor på insidan av kinder, gom eller svalg som gör det obehagligt att svälja. När det gör ont att dricka och äta är det fullt naturligt att barnet drar sig för det, och då minskar vätskeintaget just när behovet är som störst.
Det här är sällan dramatiskt, men det är en av de vanligare anledningarna till att man behöver vara lite extra uppmärksam under några dagar. Mer om hur du får i barnet näring och dryck finns i artikeln om mat, dryck och vätska.
Barn är känsligast – särskilt de minsta
Yngre barn och spädbarn har mindre marginaler än vuxna och kan bli uttorkade snabbare. De kan inte heller alltid berätta att de är törstiga. Därför är det klokt att hjälpa dem till regelbunden dryck i stället för att vänta på att de själva ska be om det. Vuxna med vattkoppor behöver också dricka ordentligt, men har oftast lättare att känna efter och fylla på själva.
För spädbarn som ammas eller får flaska handlar det främst om att låta dem äta ofta och lite, även om de verkar ointresserade. För lite större barn kan det hjälpa att göra drickandet till något lustfyllt snarare än ett tvång – en favoritmugg, en bit kall frukt eller is att suga på kan göra susen. Poängen är att hålla ett jämnt, litet flöde av vätska under dagen, så att barnet aldrig hinner bli riktigt uttorkat innan det blir påfyllt igen. Vill du läsa mer om de minsta finns artikeln om vattkoppor hos spädbarn.
Tecken på uttorkning att hålla utkik efter
Det finns några ganska tydliga signaler som tillsammans tyder på att barnet börjar bli uttorkat. Ju fler av dem du ser, desto mer angeläget är det att agera:
- Barnet kissar tydligt mindre än vanligt, eller urinen är mörk och stark.
- Torra läppar och torr mun.
- Barnet gråter utan tårar, eller har få tårar.
- Slöhet, trötthet och mindre ork än vanligt.
- Hos spädbarn: torr blöja under lång tid och insjunken fontanell (mjuka fläcken).
Enstaka tecken behöver inte betyda så mycket, men flera samtidigt – särskilt slöhet i kombination med att barnet knappt kissar – är ett tecken på att du bör ta kontakt med vården.
Ett praktiskt knep är att hålla lite koll på blöjorna eller toalettbesöken. Så länge barnet kissar regelbundet och urinen är ljus är vätskebalansen oftast god, även om barnet i övrigt är hängigt av febern. Det är när timmarna går utan att blöjan blir blöt, eller när urinen blir mörk och sparsam, som du har anledning att bli mer uppmärksam. På så vis slipper du oroa dig i onödan och kan i stället lita på ett enkelt, konkret tecken.
Så förebygger du uttorkning hemma
Det mesta handlar om att göra det enkelt och lockande för barnet att få i sig vätska, även när munnen är öm. Lugn och tålamod hjälper mer än att tjata om stora mängder på en gång.
- Erbjud ofta små klunkar i stället för stora mängder sällan.
- Sval dryck och något kallt och mjukt att äta kan kännas skönare mot ömma munblåsor.
- Välj mild, len mat – undvik sådant som är surt, salt eller hårt och som svider i munnen.
- Använd det barnet tycker om att dricka ur – mugg, sugrör eller flaska.
- Vid feber, fundera på febernedsättande enligt råden om feber och smärta om barnet är hängigt – ett piggare barn dricker oftast bättre.
Ge aldrig acetylsalicylsyra (ASA) till barn vid vattkoppor, på grund av risken för Reyes syndrom. Använd inte heller ibuprofen eller andra NSAID-läkemedel vid vattkoppor. Paracetamol är förstahandsvalet mot feber och smärta – följ doseringen på förpackningen och fråga på apotek eller 1177 om du är osäker. Mer om detta finns i artikeln om läkemedel vid vattkoppor.
Att hålla nere febern när barnet är hängigt är ofta indirekt bra för vätskebalansen, eftersom ett piggare barn orkar och vill dricka mer. Men febernedsättande är inget måste i sig – det viktiga är hur barnet mår och om det får i sig vätska. Ett barn som leker, är vid gott mod och dricker som vanligt behöver sällan någon särskild övervakning, medan ett slött barn som inte vill dricka är värt att hålla närmare koll på. Allmänna råd om hur du sköter barnet hemma steg för steg finns i artikeln om egenvård hemma.
När du bör söka vård
Hör av dig till vården, till exempel 1177, om barnet vägrar att dricka, kissar mycket lite under lång tid, blir alltmer slött och svårväckt, eller om du som förälder känner dig orolig. Vid kraftig påverkan – om barnet är mycket slött, inte går att få kontakt med, andas snabbt eller verkar allvarligt sjukt – ska du inte avvakta, utan ringa 112. Fler alarmerande tecken finns samlade i artikeln om varningstecken och akut vård.
Vanliga frågor
Hur vet jag om mitt barn är uttorkat?
Tecken är att barnet kissar lite eller har mörk urin, har torra läppar, gråter utan tårar och är slött. Flera tecken samtidigt, särskilt slöhet och lite kiss, betyder att du bör kontakta vården.
Vad ska barnet dricka vid vattkoppor?
Det viktigaste är att barnet får i sig vätska regelbundet. Sval dryck och små, täta klunkar brukar fungera bra, särskilt om munnen är öm. Läs mer i artikeln om mat, dryck och vätska.
Mitt barn vill inte dricka för att det gör ont i munnen – vad gör jag?
Erbjud svalt och mjukt, undvik surt och salt, och ge små klunkar ofta. Om barnet är hängigt av feber kan febernedsättande göra det piggare och mer benäget att dricka. Vid ihållande vägran att dricka, kontakta vården.