Vaccinet mot vattkoppor

Vaccinet mot vattkoppor innehåller en kraftigt försvagad form av varicella-zoster-viruset. Tanken bakom det är enkel: immunförsvaret får träna på att känna igen och bekämpa viruset utan att du behöver gå igenom den riktiga sjukdomen med dess symtom och risk för komplikationer. Det är ett så kallat levande försvagat vaccin, och det har använts under lång tid i många länder. På den här sidan går vi igenom hur vaccinet fungerar, hur många doser som ges, hur bra skyddet är och vilka grupper som inte bör vaccineras utan en särskild bedömning.

Vaccinet är ett levande försvagat vaccin

Att vaccinet är levande betyder att det innehåller en försvagad variant av själva viruset – en variant som ändrats så att den i normalfallet inte orsakar sjukdom på samma sätt som det ursprungliga viruset. När vaccinet ges möter immunförsvaret denna ofarligare form och hinner bygga upp ett skydd i lugn och ro. Om du senare utsätts för riktig smitta känner kroppen redan igen viruset och kan slå tillbaka snabbt. Det är samma princip som ligger bakom flera andra vacciner i barnvaccinationsprogrammet.

Att vaccinet är levande har samtidigt betydelse för vilka som kan vaccineras. Hos personer med ett välfungerande immunförsvar hanteras den försvagade virusvarianten utan problem, men hos vissa grupper med kraftigt nedsatt immunförsvar krävs en särskild bedömning. Vi återkommer till det längre ner och fördjupar det på sidan om vem som bör vaccinera sig.

Vaccinet ges normalt i två doser

Vaccinet ges i regel i två doser med ett visst mellanrum. Den första dosen ger ett gott grundskydd, och den andra dosen förstärker och befäster skyddet så att det blir bättre och mer långvarigt. Att man delar upp vaccinationen i två tillfällen är ett vanligt sätt att bygga ett robust och uthålligt immunsvar.

Vaccinet kan ges som ett separat vattkoppsvaccin eller, i vissa fall, kombinerat med vaccin mot mässling, påssjuka och röda hund. Exakt hur doserna placeras i tid – och vid vilken ålder de ges till barn – bestäms av de gällande rekommendationerna, som fastställs av Folkhälsomyndigheten. Vi avstår därför medvetet från att ange exakta åldrar här, eftersom dessa detaljer kan komma att preciseras inför att vaccinet förs in i barnvaccinationsprogrammet.

Hur bra är skyddet?

De allra flesta som fått två doser får ett mycket gott skydd mot vattkoppor. Skulle en vaccinerad person ändå smittas blir sjukdomen i regel klart lindrigare, med färre blåsor och ett kortare förlopp än hos någon som inte är vaccinerad. Folkhälsomyndigheten bedömer att vaccinet ger ett gott och långvarigt skydd, vilket är en av anledningarna till att det nu införs i det allmänna barnvaccinationsprogrammet.

Att enstaka vaccinerade ändå kan få milda symtom är inte oväntat – inget vaccin ger hundraprocentigt skydd för precis alla. Det viktiga är att de fall som ändå uppstår hos vaccinerade i regel blir betydligt mildare. Mer om detta finns på sidan om kan vaccinerade få vattkoppor.

Vissa grupper kan inte vaccineras utan bedömning

Eftersom vaccinet är levande och försvagat bör vissa grupper inte vaccineras utan en särskild medicinsk bedömning. Det gäller framför allt:

• personer med kraftigt nedsatt immunförsvar, exempelvis vid vissa behandlingar eller sjukdomar
• gravida, som i regel inte vaccineras under graviditeten

För dessa grupper görs alltid en individuell bedömning inom vården, och beslut om vaccination tas av läkare. Den som planerar graviditet och inte är immun kan i stället vaccinera sig i god tid före graviditeten. Det är också värt att påminna om att bältrosvaccin är ett separat vaccin som riktar sig till äldre och vissa riskgrupper, även om både vattkoppor och bältros orsakas av samma virus.

Vaccin kan i vissa fall ges efter smitta

I vissa situationer kan vaccin ges strax efter att en ovaccinerad person utsatts för smitta, i syfte att förhindra eller mildra sjukdomen. Det är dock alltid en bedömning som vården gör utifrån den enskilda situationen, bland annat utifrån hur lång tid som gått och personens hälsa. För dig som vill minska smittspridning i hemmet eller skydda en sårbar närstående finns mer att läsa under skydda andra. Tveka inte att kontakta vården om någon i en riskgrupp utsatts för smitta – tidpunkten kan ha betydelse.

Hur skiljer sig vaccinet från att ha haft sjukdomen?

Både genomgången sjukdom och vaccination lär immunförsvaret att känna igen viruset, men de skiljer sig på en viktig punkt: vid en riktig vattkoppsinfektion går man igenom hela sjukdomsförloppet med feber, kliande blåsor och risk för komplikationer, medan vaccinet ger skydd utan den belastningen. Den som haft vattkoppor är oftast immun för livet, och samma livslånga skydd är målet med vaccinationen. Viruset ligger dock kvar vilande i kroppen efter en genomgången infektion och kan i vissa fall vakna senare som bältros, något som beskrivs närmare under kan man få vattkoppor två gånger.

Vad vaccinet inte ersätter

Vaccinet är ett förebyggande skydd, inte en behandling för den som redan blivit sjuk. Får du eller ditt barn vattkoppor är det egenvård som gäller: klådlindring, vätska och vila, samt febernedsättande vid behov. Vaccinet påverkar inte heller bedömningen av när du bör söka vård vid ett pågående insjuknande. Det är alltså två skilda saker: vaccinet förebygger, medan egenvård och vård hanterar en sjukdom som redan brutit ut.

Vanliga frågor

Gör vaccinet att man slipper vattkoppor helt?

Oftast ja. De flesta fullvaccinerade får ett mycket gott skydd och slipper sjukdomen. Skulle en vaccinerad ändå smittas blir förloppet i regel betydligt lindrigare än hos en ovaccinerad, med färre blåsor och kortare sjukdomstid. Mer om detta finns under kan vaccinerade få vattkoppor.

Hur länge håller skyddet?

Folkhälsomyndigheten bedömer att skyddet är långvarigt. Exakt hur länge ett vaccinationsskydd varar följs över tid i de länder som länge haft allmän vaccination, något vi berör under vattkoppor i andra länder. Vi avstår från att ange siffror som inte är fastställda.

Är vaccinet samma sak som bältrosvaccinet?

Nej. Bältros orsakas av samma virus, men vaccinet mot bältros är ett separat vaccin för äldre och vissa riskgrupper. Läs mer om sambandet mellan bältros och vattkoppor.